Grankottar och Tallkottar är OKEJ!

Pappa var så gullig och matade bilen med lite soppa innan jag åkte hem idag, han var så snäll att han även spolade av bilen när jag var inne och hämtade tvätten.

När jag kliver ut på grusuppfarten för att tacka pappa och snacka lite skit innan jag åker hem så händer det som jag försökt att undvika så länge nu..

The feeling:
Det prasslar till, det är aldrig ett vanligt prassel som om katten eller en fågel sitter och kuckilurar i buskarna eller hoppar runt i löven. Nej detta prassel får mig att stelna, skaka och nästan bryta ut i tårar.. (Patetiskt!) Jag stirrar runt mig med plicken och försöker uppfatta vart ljudet kommer ifrån, inom 2sek har jag uppfattat att ljudet faktiskt kommer ifrån slänten, under buskarna sitter några stycken. Våra blickar möts och den jäveln slutar inte att prassla! Jag tappar greppet om min påse och springer i panik upp på framsidan av huset. -nej, pappa.. men nej..! I farten hör jag bakom mig hur pappa skrattar högt. Hö hö hö!

Jag stannar till framför ytterdörren och pappa kommer gående över gruset med min påse nytvättat, han går mot bilden. Med kluckande skratt säger han.. -Äh, de är ju ingen fara.. Jag svarar snabbt - Men pappa de var ju sju stycken! Ett ännu högre kluckande bubblar i honom och han säger bara -Men Maria de var bara två igelkottar.

Jag hoppas snabbt över staketet och springer till bilen, tackar pappa med en snabb puss på kinden och hoppar in i bilen, skakar av mig alla rysningar och åker hem till stan.

Mamma tack för hjälpen med tvätten och allt!<3
Pappa Tack för hjälpen med bilen och tvättningen!<3