Okontrollerad skräck!

Efter att ha vridit och vänd på mig i sängen bestämde jag mig för att gå upp och besöka huset, med ett ordentligt tryck i urinblåsan tog jag mig lugnt och säkert upp för trappan. Man måste alltid vara tyst när man kliver i trappan, små försiktiga kliv. Jag vet precis vart det knarrar mest och har ett inövat stegtagande uppför. Väl uppe måste handtaget vridas med ett vant handtags kännande för att det inte ska klicka till i dörren. smidigt och lagom stadig på benen är jag nu på övervåningen. Tar mig igenom den lilla hallen där spegelväggen reflekterar ljuset från gatulycktorna utanför. Små snarkningar hörs och jag stegar vidare till dasset. Allt är mörkt och plötsligt känner jag hur ett lätt men dovt tryck sprider sig i huvudet, jag har nu kommit in på toaletten och stänger försiktigt bakom mig, söker med handen på väggen efter lampknappen, hittar den och tänder. Ett svagt ljus glimmar till och sen blir allt svart. kroppen har nu börjat skaka, benen känns veka och jag drar föriktigt ned underbyxorna och sätter mig på toaletten, jag fummlar med armarna runt om mig för att få tag på något att hålla i, med vänster hand på handfatet och ett stadigt grepp om handdukarna till höger försöker jag koncentrera blicken, det dunkar nu i hela kroppen, plöttsligt börjar det rinna om kroppen, svetten bryter fram och det faller droppar från min panna och ned i mitt knä. har någon hällt vatten över mig? Jag är helt bortom kontroll och efter någon minut blir jag rädd, overkligt rädd.. dör jag nu? Jag fuktar mina sprukna läppar och försöker få fram ett litet hjälp, det går inte. paniken bryter fram, i mitt huvud skriker jag, men ut ur munnen kommer bara ett litet, Mamma..... ?

Jag hör hur någon svarar och att toalett dörren öppnas, jag känner mammas närvaro. Hur mår du, Vad är det för fel? Blicken börjar sakta bli stadigare, allt svart och blixtrande avtar långsamt och jag ser min mammas silhuett sittandes på huk framför mig. -Jag ser inget mamma, jag tror att jag svettas.. Hon reser sig och säger, Jag hämtar lite vatten. efter några sekunder är hon tillbaka, jag ser nu och tar glaset i handen, det dunkar fortfarande i huvudet och jag skakar. Med lite vätska i kroppen så blev det bättre, andningen blev lugnare och lättare, jag såg helt igen, men fortfarande yr och skakig. Jag gick ned på mitt rum efter mammas råd och stöd. En helt vanlig svim-attack. Emil tog hand om mig, och jag somnade efter mycket bök för att ligga bra i hans famn.