Ångest?

Idag har jag varit hos Lina och fikat, fick sitta barnvakt 10min med lilla Joline när Lina hämtade 1.a sonen Leon på dagis. Jag gick runt där hemma och vaggade den lilla i famnen medan hon snuttade energiskt på nappen och tillslut somnade. Tanken slog mig att skaffa barn. Jag tror inte att jag skulle klara av det ännu, jag beundrar min barndomskamrat som har samma ålder som mig och går där hemma i deras fina radhus med två barn och en sambo. Hon städar och tar hand om barnen medan mannen hennes är på jobbet. Jag avundas detta såklart, att i framtiden få ta hand om sina barn och lära dem om livet och vardagen. Men tiden är inte inne ännu, jag går här och grubblar på hur och vad jag ska göra för nästa drag i livet. Flytta? Jobba? Plugga? Kanske starta eget? Nej jag vet inte, jag har fått en del erbjudanden som iof lockar men vad är mest attraktivt just nu. Om jag ska plugga så behöver jag jobba halvtid, om det finns jobb?(nej) Plugga på distans lockar ju ganska mycket, men är jag redo att sätta mig i skolbänken igen?(redan?) Det är nu en vecka sen vi kom hem men det känns som att det är fyra veckor sen. Hur? Har väl ovanligt snabbt kommit tillbaka till vardagen igen. Trotts att jag inte vant mig vid kylan!