Galenskap!

Av förvirring och stress letar jag under kudden, kan jag ha lagt den där? Snor mig på och häller ut hela väskans innehåll på sängen.. tuggummi,plånbok,nycklar,läppsyl,tamponger,två trasiga pennor och en tischa... inte där heller. Svetten tränger lätt fram i pannan och jag river runt i klädlådorna, alla nyvikta kläder som låg så prydligt ligger nu utslängda på golvet.. men va fasen, inte där heller.. tålamodet sviker och jag svär en ordentlig ramsa medans jag fortsätter att dra ut kläder.. Det är inte första gången den kommer bort, för bara några veckor sen glömde jag den hos en kompis, inne på toaletten..

Jag lägger den överallt, och ingenstans.. nu är det bara några minuter kvar tills jag måste vara på jobbet. Helvete. Som om detta är en bra ursäkt att komma försent för.?. åh, suck!

Jag tar ett långt djupt andetag, lägger händerna för ansiktet och försöker minnas, VAR hade jag den sist? hm, inte en blekaste aning.. men hur? HUR kan man tappa bort något som man verkligen använder varje dag?!

Emil ringer, den kan nog vara hemma hos mig i tröjan som du lämnade kvar..
men JA,tack gode gud! så klart att den är.. !! Tack och lov att jag har ett extra minne som heter Emil.
-Jag kommer ikväll när jag slutar jobbet, då tar jag med din MOBIL...

hehe. lite fjantigt kanske att bli så upprörd över mobilen, en teknisk sak som man bär med sig precis överallt, minns inte när man var lite och inte hade någon. Hur levde man då? jag fattar inte de! Alla möten, nummer, komihåg, födelsedagar, meddelanden.. ja allt verkligen. jag skulle aldrig klara mig utan min telefon.

MEN, nu är den äntligen funnen min älskade lur, det stora problemet jag har nu är att den är död. Batteriet är helt slut. och jag HITTAR INTE LADDAREN!